Om Nestlé
Det började som en personlig dröm
Vår grundare Henri Nestlé fick under sin barndom i Frankfurt uppleva ett av det tidiga 1800-talets stora folkhälsoproblem – barnadödligheten. Under det första levnadsåret var dödligheten den här perioden så hög som 15-20 %. Fem av Henris egna syskon dog som barn. En av orsakerna, vid sidan av bristande sjukvård och infektioner, var att det då inte fanns någon säker ersättning till bröstmjölk, när den av olika skäl inte räckte till. Det är mot den här bakgrunden man ska se den uppfinning som Henri Nestlé utvecklade i vuxen ålder, som apotekare i Schweiz. Hans tillskottsnäring fick en guldmedalj vid världsutställningen 1871 för sin betydelse i kampen mot barnadödligheten. Sen dess har Nestlé vuxit och blivit ett stort företag i världen men vi arbetar vidare i vår grundares anda.
Hög barnadödlighet – länge ett sorgligt och olösligt problem
Ända fram till slutet av 1800-talet var småbarn helt beroende av modersmjölk för att de skulle överleva. Om en mor inte kunde amma och ersättare inte gick att finna så matades barnen ofta med gröt eller komjölk. Detta ledde till allvarliga tarmsjukdomar och många barn dog. Under den här tiden var barnadödligheten i Europa hög; var femte barn levde inte att uppleva sin ettårsdag. Detta var en högst närvarande tragedi som Henri Nestlé fått uppleva på egen hand – hela fem av hans tretton syskon dog under sig barndom. En smärtsam upplevelse som kan förklara hans särskilda och passionerade intresse i kampen för barns hälsa.
Intensiv forskning leder till sist till genombrott
Under andra hälften av 1800-talet hade förbättringar av de hygieniska förhållandena samt minskningen av infektionssjukdomar ökat överlevnaden bland barn, men betydande förbättringar uppnåddes först när forskningen på allvar började uppmärksamma vikten av säker och trygg barnmat. En utveckling som Henri Nestlé var högst delaktigt och drivande inom.
Henri Nestlé fick idén att producera ett särskilt pulver som tillsammans med vatten skulle kunna användas som tillskottsnäring om det inte fanns någon bröstmjölk. År 1866, hade Henri Nestlés forskning äntligen nått ända fram. Han lyckades rädda livet på liten baby som var bara några månader gammal. Babyn kallades för lilla Wanner.
Ryktet om Nestlés trygga och säkra tillskottsnäring spred sig. Den övertygade först läkare, barnmorskor och sedan mödrar, till en början här i Europa men snart över hela världen. Henri Nestlé fortsatte sin forskning för att utveckla och förbättra sina produkter han lät dem regelbundet testas och kontrolleras av erkända myndigheter.
Vid världsutställningen i 1871 tilldelades Henri Nestlé och hans tillskottsnäring en guldmedalj för sina insatser för att minska barnadödligheten. Ett viktigt mål var uppnått: det var nu säkrare att ge barn mat, om de inte kunde ammas.
Forskningen och utvecklingen går ständigt vidare på Nestlé
Forskningen har en central position hos Nestlé. Det mest konkreta beviset är Nestlé Research Center i Lausanne, Schweiz. Här arbetar mer än 600 personer. De förbättrar befintliga produkter samt utvecklar nya, men de utför även en intensiv grundforskning. När det gäller mat och näring till spädbarn arbetar de just nu t.ex. med följande frågor:
- Hur fungerar matsmältningen och ämnesomsättningen hos spädbarn?
- Vilka är orsakerna till allergier?
- Vilka näringsbehov har spädbarn, beroende på deras ålder, deras eventuella sjukdomar och risk för allergier?
- Vilka nya produkter kan utvecklas?
- Hur kan befintliga produkter förbättras ytterligare?
- Vilka råvaror och produktionsmetoder är bäst för att uppfylla Nestlés höga krav på kvalitet och säkerhet?
Verksamheten vid forskningscentret Lausanne stöds av ett globalt nätverk inom Nestlé, bestående av 14 fler utvecklingscentra på fem kontinenter runtom i världen. När vi tar stora och avgörande beslut är de alltid grundligt förankrade i resultat samlade från hela världen. Våra anställda förenas av en sak, oavsett var på jorden de arbetar. De är alla väldigt stolta över att få samarbeta runt den ädla uppgiften att ge barn den bästa möjliga starten i livet.